Det var den 3 november 2009 och jag vaknade upp och skyndade att fixa håret, sminka mig och så vidare innan denna dag skulle få ta tag i mig.
Jag åkte med mamma in till stan och begav mig mot Vägverket för att skriva teori provet, satt och väntade väldigt länge för att få ta kortet och skriva min namnteckning.
Tillslut fick vi lämna våra legitimationer och gå in i rummet som var fyllt av datorer, jag satte mig vid en och började svara på frågor, svarade på alla men glömde gå tillbaka och ändra på en fråga så jag tryckte rätta prov och fick svaret ej godkänt. FAN, tänkte jag, jag hade ett poäng för lite. Så jag gick tog mitt leg och gick ut därifrån, fly förbannad och besviken på mig själv, hur kunde jag glömma?
Gick ut på gatan och ringde vägverket för att boka en ny tid, men då var jag tvungen att köra upp först sen ringa igen för att få en ny tid, så jag gick och gjorde uppkörningen, den klarade jag galant och sen ringde jag vägverket och fick en tid klockan tre. Jag sprang till Ica på torget för att köpa något att äta sen sprang jag till körskolan och satte mig och pluggade. Efter tre timmar så var jag klar och då gick jag tillbaka till vägverket för att lämna mitt leg en gång till och för att få sätta mig än en gång framför datorn och skriva teoriprovet.
Då jag gjort alla 66 frågorna så satt jag och tvekade, skulle jag trycka rätta prov? vågade jag? tänk om jag skulle kugga en gång till. Tillslut så var det någon brevid mig som tryckte rätta prov åt mig, det var Lovisa, hon såg att jag tvekade.
Jag vågade inte titta själv så hon kollade sen sa hon bara Grattis. Jag trodde hon skämtade men då jag kollade själv så såg jag, 56 rätt. JAG HADE KLARAT DET. Tog min jacka och min väska sen gick jag fram till tanten som var provkontrollant och fick mitt leg och mitt papper sen tittade jag på henne och sa HA. Hon tittade på mig surt och jag gick därifrån. Direkt jag kom utanför dörrarna så ringde jag mamma och låtsasgrät i telefonen och sa att jag hade kuggat igen, sen skrek jag: FAN JAG KLARADE DET, JAG HAR KÖRKORT :D
Resten av kvällen körde jag, Jennifer och Marielle bil.
Känslan av att ha klarat körkortet gjorde så att jag nästan svimmade. Det var världens underbaraste känsla och idag ångrar jag ingenting, inte ett nått.
U N D E R B A R T !
Nu har jag haft körkortet snart i 1 år och en månad.. snart är det helt mitt och inte bara på prov..
