♥♥♥♥♥♥

Jag tror inte att det är många som förstår känslan. Känslan att sakna någon dag ut och dag in.

Känslan att inse att man aldrig någonsin kommer att få titta på, vara med och dessutom spendera hela sina dagar med. Saknar henne så att det gör ont i kroppen, det är så sjukt jobbigt att titta tillbaka och inse vad man hade kunnat göra på ett annat sätt, hur man hade kunnat lösa problem på utan att bli arg och irriterad. Jag skulle göra allt i hela världen för att få spola tillbaka tiden för att få göra om och göra rätt. Det är klart att jag vet att detta var den bästa utvägen, men ändå så önskar man att hon hade fått leva några år till, att jag hade fått spendera några år till med henne.

Det värsta är nog att jag glömt bort vissa månader att hon är död, att hon inte står i hagen hemma i Skellefteå och väntar på att jag ska komma hem.

Känslan är obeskrivlig.

Hjärtat känns tomt, det känns som att någonting saknas varje dag fast samtidigt vet jag att det är någonting som saknas och det är Konvaljen, my love.

Hade jag sagt nu att jag inte satt och grät då jag skrev detta så hade jag ljugit och det ska jag inte göra.

Jag vill ha tillbaka min bästavän, mitt liv, mitt allt.

Det känns så konstigt att åka till Skellefteå, att komma hem till mamma och pappa och veta att stallet är tomt och i hagen finns det inte heller några hästar som man kan ropa på och sedan få en gnäggning tillbaka.

Jag hoppas, för allt jag är värd, att hon har det bättre där hon är nu.

Vissa saker kan man inte förändra här i livet och hade det varit så att det gick så hade jag gjort allt i min makt för att få spendera bara några timmar till med henne.